Vi hade tur med vädret - och vi gjorde ett riktigt bra jobb! 

Det blev 2324 anmälda starter över tre kvällar, varav ca 40% direktanmälda på plats – vilket ställer höga krav på oss som arrangörer. Men ger också välbehövligt klirr i kassan, och känns såklart roligt när vi jobbat så hårt. Det krävs mycket för att få runt en tävling, även när den går på hemmaplan. Tur att vi har så många kompetenta personer i Ravinen.

 

Tidigt i våras nämnde jag för Kjelle att jag hade tid över och kunde ta något projekt i klubben.

- Du kan vara tävlingsledare för Trekvällars, sa han.

- Hick! sa jag. Men också ja. Utmaning, ansvar, action. Bra kombination.

Om andra kan, så kan väl jag.

 

 

 

Nu kan jag testa de teorier jag haft. Kan man planera allt långt i förväg? Det är ju mycket lättare för alla att göra att bra jobb (om än tungt) om de vet vad som gäller flera veckor innan. Lättare sagt än gjort visade det sig. Bemanningsdokumentet på eventor har potential för stordåd, men om bara en tredjedel av alla medlemmar skrivit in sig är det svårt att göra en vettig fördelning. Ännu svårare när ytterligare en tredjedel skriver in sig i slutet av juni. Till nästa år – skriv in er i april, så kan alla få smartare arbetsuppgifter och mer framförhållning.

 

De tunga posterna besattes ganska tidigt. Ola Kåberg tar serveringen (han vet exakt hur många hamburgerbröd som krävs), Anna-Karin Rahlén sköter direktanmälan och Anders Önerud i sekretariatet. Sedan lite nyare namn, yngre namn, framtidsnamn.

När det gamla gardet har kört arton arrangemang per år i tre decennium, och vill gå hem, då är det bra om vi yngre har fått chansen att köra in oss några gånger. Låt oss testa, det tar längre tid första gången och blir krångligt att förklara hela tiden, men vi kan inte göra det om vi inte får veta hur man ska göra. Ansvar är stärkande (och kul oftast) men bara om man kan känna att man har ansvaret under kontroll.

 

En av de mest imponerande insatserna i årets arrangemang gjordes av Viktor Wohlgemut, 18år, som var banläggare (med hjälp av Erik Herne och Felix Hellgren) och ansvarig för allt som rörde kartor, banor, kontroller etc. Vid första anblick kan de kännas relativt enkelt. Men för mig, som ändå stod vid sidan om, blev det en viktig inblick i hur mycket det faktiskt ligger på banläggarens bord. Lasse Forsberg var en god mentor och bankontrollant med i princip ett mail om dagen till banläggarna den sista månaden: kolla belastning per kontroll, klipp kontrollringarna, markera punkterna, undvik golfbanorna, beräkna kartåtgång, osv.

Ännu viktigare insikt är hur mycket Lasse gör som vi tar för givet. Som många gör som vi tar för givet. Bävar för den dagen de inte vill göra det längre. Påminner mig själv om vikten av att vi inte förlitar oss till en enskild persons förmåga att göra vissa essentiella saker.

 

Bygga arenan? Vem kan det? Hm. Johan Hörnfeldt har anmält intresse – taget. Och så in med Marcus Aggefors. Gunnar var där första dagen, men sedan var Johan och Marcus inne i uppgiften och roddade runt duschplattformar, vattendunkar och sopsäckar ända till solnedgången. Kul att se, och kul att jobba med nya människor! Och Ansgar Ågren (äldre oldboy plus) förstås, på plats från början till slut, utan att klaga, nästan utan att vila, underbart att se. Etapp 2 bad jag honom hålla koll vid parkeringen en stund, hittar honom två timmar senare – när han fortfarande, outtröttligt, står och dirigerar bilar. Underbart.

 

Så här såg det ut idag. Missa inte sista etappen imorgon! #Trekvällars #nackareservatet https://t.co/TbuYKtyLnw pic.twitter.com/MOWkETv9CF

— OK Ravinen (@OKRavinen) July 5, 2016

 

Men hallå? Jämställdheten då. Fler kvinnor på ansvarsposter.

Frida Forsberg som startchef. Såhär i efterhand känns det perfekt. (innan också) Gympalärarinnan pekar med hela handen och tar reda på vad som krävs när det gäller.

Hur många telefonsamtal ringde hon för att samordna starten första dagen? Frida vet.

Hålla ordning på bångstyrig startpersonal och över 2000 egensinniga löpare som ska ut i skogen – och förstås nästan 3000 kartor i hala plastfodral.

 

Måste bara nämna sekretariatet, Anders, Håkan och Per mfl. Sitter bakom stugan hela tiden och fixar med datorerna. Viktigt arbete. Jag har inte en susning med dessa program, men hör och ser. Önskar att fler unga, som Jonas Rinnbäck, vågar kliva in där. Helst också tjejer, kvinnor, vi tjänar på att blanda. Jag ville gärna. Men andra vill gärna göra samma sak som förra året. Fair enough. Detta år blev det nästan bara kvinnor i markan och direktanmälan, bara män i sekretariatet. Vi fortsätter jobba med jämställdhet.

 

Och stugan. Har ni sett vad fint det har blivit? Ingalill Kåberg har administrerat två storstädningar – och plötsligt vågar man gå ner i källaren igen, och man hittar saker! (Tänk att vi duschade där nere förut?!)

Den är vårt gemensamma ansvar, och jag känner, efter drygt tolv års rännande där, att det är en mycket speciellt plats med många minnen.

 

Hur som helst. De senaste tre kvällarna har jag glidit runt vid stugan och styrt upp, hanterat, pratat och framförallt njutit av att se maskinen Ravinen fungera som smort.

#Ravinenpower

Bild: Tävlingsledare Trekvällars: Anette Önerud, mellan tävlingsledare för medel DM: Camilla Engel och Jenny Tirén Berg.

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Ett fantastiskt fint utfall av något som för ett drygt halvår sedan så ganska mörkt ut. Då stod vi utan tävlingsledare för våra två stora OL-evenemang och utan budget i balans. Nu har det första evenemanget avklarats i stor stil med plussida på det mesta och det andra (medeldistans-DM) rullar på enligt plan.

Tack Anette för att du tog på dig uppdraget! Du gjorde det verkligen med den äran! Tack också till alla ni andra som bidragit till att 2016 års trekvällars blev en succé. Till på köpet har vi fått ett helt gäng med unga arrangörer som klarat av tunga uppgifter och som byggt på sig nyttig erfarenhet! 

Styrelsen gm Kjelle