Gemenskapen

De allra flesta Ravinarna bor i Röda byn  där vi får plats åtta stycken i varje stuga, men det känns som att man är hemma i alla våra stugor. Vi har vår egen lilla by perfekt placerad mitt i den stora O-ringenstaden. Ungdomsgänget drar till sig folk från andra klubbar som hänger med på lek och kortspel. Vi äldre fokuserar mer på fika och kartor.

Prestationerna

Så många som kämpar på olika nivåer. Alla med olika inställning och mål. Någon kämpar för seger, en annan gör en prestation genom att hitta runt alla dagar. Ruslan blir sjua i elitklassen, Josefin vinner i D21K, Martin H trea i H21, Allan och Per M tvåa och fyra i H45, Per W och Calle tvåa och trea i H50K, men alla gör insatser utifrån sin egen nivå.

Besvikelsen

Så ont det gör att se ett barn som inte hittat alla kontroller eller råkat hoppa över en. Tårar, föräldrar som tröstar, kompisar som inte vet vad de ska säga. Så skönt att se att efter att par timmar är allt som vanligt igen. Det är ju trots allt lek det vi håller på med.

Skyfallet

Tredje etappen. Tidig start. Efter två etapper med högsommarvärme hänger nu molnen tungt över fjället. Det är tyst uppe vid starten, ännu har ingen kommit iväg och molnen drar alldeles över våra huvuden. Tre minuter kvar till första sart, fokuserade funktionärer och nervösa löpare, några droppar regn sveper in. En minut senare öppnar någon kranen från himlen. Det finns ingenstans att ta vägen. På ett ögonblick är alla dyblöta.

Vrålet

Vid elitsprinten på tisdagskvällen har herrarna som av en tillfällighet en kontroll mitt i Ravinenbyn. Alla, unga som gamla, samlas omkring denna för fika och gemenskap medan löparna passerar förbi. Abbe monterar högtalare med speakerljud nerifrån målet. Stora jubel när Emil och Kalle passerar i början av startfältet. Det bildas ett gäng av alla yngre som peppar varje löpare med personliga hejaramsor. Ruslan startar på slutet, precis innan han kommer skriker speakern att han leder vid varvningen strax innan. Resten är eufori.

Glädjen

Vid prisutdelningen efter sprinten. Ruslan har en egen fanclub bestående av Ravinens ungdomer och några hangarounds. Gång på gång blir han utropad ur tältet där pristagarna väntar på att få gå fram på scenen. Dom andra pristagarna ser lite konfunderade och avundsjuka ut. Det går inte att ta miste på hur rörd han är. Efteråt blir det kramkalas.

Kaoset

Vilodag, eller aktivitetsdag som det kallas. 20 000 människor som till allra största delen trivs i naturen. Förutom själva Sälenfjällen finns inte så mycket i grannskapet. Vi styr kosan mot Njupeskärs vattenfall en timmas bilväg norrut. Kaoset är magnifikt. Tre kilomter parkerade bilar efter en liten väg där man får hålla igen vid möten även i vanliga fall. I värsta backen möter vi en karavan med husvagnar. Det slutar med att polis får tillkallas…

Vemodet

Världens bästa familjen Craig går runt och säger hej då på fredagskvällen för att via Köping och Arlanda åka hem till Australien. Så fort en vecka går, så mycket man inte hinner säga.

Festen

På fredag kväll är det fest. De yngsta går på disco, de lite äldre går på ett annat disco dit de yngsta inte får gå, de som är ännu äldre går på ytterligare ett dit de mittemelllan inte får gå. Vi föräldrar samlas, pustar och äter gott. Snacket handlar mest om veckan som varit, om gemenskapen, prestationerna, besvikelsen, skyfallet, vrålet, glädjen, kaoset, vemodet och om alla andra minnen från veckan i Sälen.