Årets 25-manna kan inte sammanfattas på något annat sätt än succé för OK Ravinen. Förstalaget slogs om tätplatserna och slutade till slut tia, mindre än fyra minuter efter segrande Halden. Många gjorde strålande insatser, men framförallt var det jämnheten som avgjorde. Extra plus till Ruslan som var näst bäst på sträcka två och "gamla" Maria som var mindre än två minuter efter bästa sträcktid på damsträckan trots att elitkarriären ligger många år bakåt i tiden. Gustav gjorde vad han kunde på en väldigt tät sistasträcka, men möter man hela världseliten och inte är riktigt på topp blir det stentufft.

De övriga tre lagen tampades med frenesi, där den inbördes ordningen växlade hela tiden. Efter dryga sju timmar kom alla tre i mål inom åtta minuter på placeringarna 117, 121 och 132 av 372 lag! Man måste nästan nypa sig i armen, så jämnt och många lag vi hade bakom oss. Relativt svåra banor i Södertörnsterräng bidrog säkert till det senare, men framförallt en fantastisk klubbinsats rakt igenom av löpare, lagledare, tältfixare, UK, 25-mannagrupp, bussvinkare och parkeringsvakter - ja alla! Extra plus till Lena Hellström som hoppade in med extremt kort varsel då Smilla oturligt skadat sig i växlingshagen.

Annars är mitt bästa minne från tävlingen den fantastiska blandningen av alla möjliga åldrar och nivåer. När vi står i växlingshagen för att gå ut på sträcka fem är det enormt mycket folk. Seniorer och medelålders män på vår sträcka uppblandat med alla möjliga kategorier, från tioåringar till deras far- och morföräldrar på sträcka fyra. I ingångsfållan väller damer i alla färger och former fram, varvat med pigga, spurtande ungdomar och gående äldre farbröder på korta sträckan. Helt plötsligt lösgör sig två längre huvuden med mycket högre fart, täten på sträcka fem, Olav Lundanes och Thierry Gueorgiou, världen kanske två bästa, med fullt fokus, inget ploj eller avslaget tävlande. I vilken annan idrott kan detta ske?