Damtävlingen blev i första hand en riktig breddmanifestation från vår sida. Fyra lag är det inte många som får med till Karelen från den här sidan Östersjön! De riktiga tätambitionerna övergavs då Helena valde att låta sin stenhårt tränande kropp stå över Jukolaresan med tanke på stundande VM och satsa allt på att toppa formen dit. Ett svårt beslut så klart, men också viktigt att vi som klubb är tydliga med att man ska ha den möjligheten. Helena är oerhört målmedveten och vill så gärna prestera då det gäller som mest, helt rätt!

Förstalaget med Hanna K, Hanna H, Annie och Josefin gjorde en fullt godkänd insats och slutade på 67:e plats. När man sitter hemma framför TV:n är det svårt att få en känsla av om löparna var nöjda och hur det egentligen gick men laget sprang väldigt jämnt rakt igenom. Alla de tre övriga lagen fullföljde på placeringarna 148, 238 och 264.

Kvinnlig gemenskap i sommargrönskan

Rapporterna från TC talar om att alla fyra tjejlagen verkligen kämpat med humöret på topp. Den tryckande värmen och krävande terrängen gjorde många trötta men alla stöttade och peppade varandra.

Det blev alltså tydligt att terrängen tog ut sin rätt, något som verkligen gällde båda stafetterna. Redan vid första radiokontrollen var det väldigt många trötta ansiktsuttryck och en hel del som hade bommat rejält. När det dessutom var riktigt varmt kan man nog tänka sig att det blev en jobbig resa för många av de riktiga motionslagen. Segrande Alfta-Ösa tyckte det påminde om Hälsingland, IFK Göteborg tyckte det var som i Västsverige och kommentatorerna tyckte att terrängen var norsk. Hur som helst fanns det allt från snabbsprungen högstammig tallskog till gran- och björksnår på stenig botten.

Herrstafetten startade som vanligt i skymningen som sedan långsamt övergick i gryning i den för Jukola så karaktäristiska nattorienteringen där man skönjer detaljerna i skogen och ser riktigt bra där det öppnar upp sig, men där man måste ha lampa i grönområdena och för att kunna se kartan.

Som så många gånger förr inledde Jonny Crickmore stabilt och skickade ut Kalle i slagläge. Redan här blev det tydligt att det kommer att hända mycket under natten. Lag som Lidingö och Järla var mer eller mindre borta vid första växeln. Kalle hade det lite kämpigt och väggade delvis mot slutet av den långa och grisiga banan som krävde sin tribut. Emil sprang strålande på andra långa nattsträckan och skickade ut brorsan Axel på 30:plats. Axel som håller på att växa in i kostymen höll placeringen vilket också Martin Poklop gjorde på sträcka fem.

I normala fall hade artikeln slutat här med några korta meningar, typ Ruslan och Gustav sprang bra och plockade några placeringar till en slutlig hedersam 23:e plats eller något liknande. Men det här är inget normalt fall. I en kombination av fullständigt enastående lopp, riktigt utmanande terräng, rejäl gaffling, tröttkörda, missande konkurrenter och en hel del stolpe in äts två tredjedelar av de stjärnspäckade lagen framför oss upp.

Ruslan skär som en varm kniv genom smör på sjätte sträckan, plockar lag efter lag som inte någon enda orkar följa med och växlar som 18:e där vi för första gången nämns i TV-sändningen (Expertkommentatorn flikar in att den där Glebovs kapacitet är grym och att han blir intressant inför VM). Gustav får börja solo, kommer efter hand i kapp löpare efter löpare och avslutar magnifikt med att ta oss in på tiobästalistan som tredje(!) svenska lag. Det borde egentligen inte gå på den här nivån! Det är så många parametrar som klaffar perfekt, bäst manifesterat av när Gustav kommer in till fyrgafflingen med dryga tre km kvar. Han har ensam nästan kämpat ikapp en klunga med fem lag som nu ligger mellan en halv och en minut före. Vid nästa gemensamma kontroll 600 m senare är han helt plötsligt före fyra av dessa och har ögonkontakt med det, femte, OK Linné. Dom två jagar lite senare i kapp och förbi bommande Ärla och tar olika vägval mot nästa sista där vi för första gången sedan natten är med i GPS-sändningen. Första bilderna kommer på upploppet då Linné redan gett sig och vi stormar i mål. Slutscenen är magnifik och når ut i TV-sändningens ljud – ”Tia?” ropar Gustav mot någon utanför bild och får ett jakande svar, varpå ett vrål och ett par knutna nävar mot himlen blir slutvinjett.

Andralaget med idel unga Ravinare gjorde också en strålande insats och blev tillslut 117:e sedan Albin fått äran att kämpa laget in i mål.

Love, Assar, Jacob, Martin, Viktor, Hannes, Albin