Precis som i fjol hade UK valt att ha ett toppat och tre jämna lag. Och precis som i fjol blev det riktigt lyckat med ett lag som slogs om fina placeringar och tre lag som hade härliga inbördes bataljer.

Lite stolpe ut hade vi med förstalaget som fick två tunga återbud - Helena (stukad fot) och Emil (förkyld). Ändå var vi med i draget, låg runt placering tjugo och slutade på nittonde plats. Återigen var vi nästan ensamma av topplagen att låta fyra ungdomar (Amanda, Henrik, Olle och Oscar) springa fjärdesträckan och återigen sprang alla fyra jättebra och plockade tio platser!

Lag två och tre hade en lång kamp tävlingen igenom där vi aldrig låg speciellt långt från varandra. Tillslut drog lag två längsta strået och blev 122:a, arton platser före trean. För undertecknad som sprang mitt i tävlingen för lag två var det en underbar upplevelse, framförallt i växlingsfållen. Vilket virrvarr av färgglada människor som spanar mot den aldrig sinade strömmen av löpare från sista kontrollen, Håkan och Peter som febrilt bockar av alla inkommande Ravinare, och så alla vi utgående löpare som joggar runt, frågar, tittar, hejar och peppar. Underbart!

Lag fyra halkade lite efter och gick istället en spännande kamp mot klockan och omstarten. Den slutade med att det berömda repet drogs ca 10 sekunder innan Max nådde mållinjen på sträcka 24. Otur, men istället blev det en lång speakerintervju med Max där han som första löpare vid repet fick berätta om upplevelsen och om vilken stämning det var med fyra lag. Placering 177 blev det till slut, vilket trots lite motigheter är i den övre hälften av resultatlistan!

Rent allmänt är det få gånger som så många klubbmedlemmar möts, hejar och pratar med varann över alla åldersgränser som på 25-manna. Att vi är så många bidrar också till både till glädje och stolthet. Inget är dock möjligt utan alla som fixar omkring. Två nämnda och ingen glömd.

Ove, tältgeneral som ordnar så vi alla få tak över huvudet, kör ut på fredagskvällen med tältet i kärran och med hjälp av några tappra reser det så det bara står där när vi andra anländer.

Anna-Karin, laggeneral, verksam från tidiga morgonen till sena eftermiddagen, vakar på alla, kollar att alla är där och räddade ängel då en löpare inte var informerad. Dessutom med och reste tältet på fredag kväll.

Nu vilar vi upp oss ett tag sen tar vi sats mot att ha en riktigt stor trupp i alla tre klasserna på tiomila i Nynäshamn om sju månader!