Det finns två sätt att uppleva ett Jukola. Antingen är man med, upplever nerven, hör ljuden från tusentals fötter i de enorma starterna, myser i skymningsnatten, känner de klassiska dofterna av damm, oljeblandat grus och röken från hundratals kaminer, eller så sitter man framför TV:n med mat för ett halvt dygn och låtsas att man befinner sig där i bubblan.

Finns det fördelar med att välja den lata vägen? Självklart - framför TV:n kan man bygga sin egen hörna med en skärm och se Island kämpa till sig poäng mot Argentina samtidigt som Venlorna kämpar mot den obarmhärtiga solen i de öppna ytorna. Du sitter skönt, har tillgång till alla resultat och kan lätt ta steget till världen utanför om du tröttnar. Men du kan aldrig förflytta dig till alla de där intrycken som präglat dig sedan trettio år tillbaka, de där alldeles speciella känslorna som kommer upp och som gör att varje orienterare som varit med får ett leende på läpparna då ordet Jukola nämns. Och i år fick vi latmaskar ytterligare en smäll - TV-sändningen gick ned under två halvtimmesperioder under första och andrasträckan på Jukolastafetten. Förtvivlat reloadande på resultatfönstret för att se vad som händer och ett bittert ångrande av valet att stanna hemma...

Nåväl, vi fick ju faktist se tävlingar också - fina sådana. Tävlingsområdet bjöd på mycket orientering i en speciell terräng där det verkligen var svårt att se vad som var upp och ned bland alla kurvdetaljer. Det bommades en hel del, även långt uppe bland tätlagen och spänningen var det inget fel på. Samtliga åtta(!) Ravinenlag, fyra dam och fyra herr, tog sig runt och herrarnas förstalag landade tillslut på ett riktigt fin 16:e plats medan damerna blev 75:a.

Ett kronologiskt axplock av intrycken från TV:n - Väldigt, väldigt varmt då damerna sprang, dammolnet vid starten kändes nästan ut genom TV:n, femtonårig lillasyster Granqvist i venladebut med att plocka en hel massa placeringar på sträcka tre, Tove Alexanderson fullständigt mosade konkurrenterna på sistasträckan och ställde en fråga till herrarna, Jukolakavlen start innehöll nästan tvåtusen lag, Erik är på väg att axla rollen andrasträcksspecialist, lika stabil som på 10-mila, Gustav sträcksnabbast på långa natten där vi nästan hade tätkänning och våldsam forsering av Ruslan på sista där han ett tag på banan slogs med Lundanes om bästa sträcktiden. Sen var det dags att knäppa av TV:n och krypa ned i sköna sängen - där vann hemmaalternativet iallafall!