Tisslarödjan var det underfundiga namnet på gården där U10-mila var på besök. Programmet som vanligt - en rasande snabb HD12-stafett på fredagskvällen samt en öppen klass med tio sträckor och en damklass med fem sträckor för alla upp till 18 år på lördagsmorgonen. Till årets tävling var lite för många borta för att få ihop en tiomannalag, men inte desto mindre hade vi ett lag i HD12 och ett i D18.

HD12-laget bestående av Tuva, Milla, Viola, Arvid och Wilma stod för så mycket glädje och spontanitet att vi ledare faktiskt blev lite rörda. Resultatet blev någonstans i mitten av listan med flera riktiga debutanter och det kändes som att alla var härligt nöjda.

D18-laget bestående av fem femtonåringar och en fjortonåring har allihop utvecklats enormt de senaste åren. För två år sedan tog de sig runt banorna, inte mer, förra året delade på två lag, fortfarande långt från de bästa, men ändå en erfarenhet rikare. Med vetskap om framstegen med också om att de fortfarande är väldigt unga fanns i år visst hopp om att slåss om en plats bland de kanske femton bästa.

Hej vad vi bedrog oss. Allt eftersom tävlingen fortlöpte växte förhoppningarna mer och mer. Efter att Emma, Tilda, Hedda, Sanna och Johanna alla verkligen sprungit enligt skolboken och skickat ut Amanda som åtta fanns en realistisk förhoppning om att kunna nå en prisplats (sjua). När vi en halvtimme senare pustade ut efter att Amanda fått ge sig med ett par meter mot finska Jämsän Retki-Veikot i kampen om tredjeplatsen(!) var det lite som att nypa sig i armen och vakna upp ur drömmen. Fyra och dessutom nästa bästa svenska lag, knappt sju minuter efter IKHP som mönstrade en kvartett D18E-löpare samt en av Sveriges bästa sextonåringar. Härlig glädje bland både löpare, ledare och supportrar efter målgång kan jag lova!

Nästa år åker vi igen va? Med två lag! Elin och Emilia - sista chansen! Och Smilla, Wilma, Ellen, Vendela.....ja alla som vill! Och visst får vi ihop ett tiomannalag också?!