Onsdag eftermiddag och dags för den klassiska distansen på VM. Det ligger något i luften, kanske ett tronskifte och en dröm om ett guld. Gustav har tempot i början men efter en bom ser det tyngre ut och ansiktet markerar viss uppgivenhet. Det blir ingen pall på långdistansen denna gång heller. Ruslan har startat med några små svängar och är avskriven från medaljdiskussionen ända tills han slår till med sin patenterade avslutning och sånär når fram till bronset trots allt. Hade banan varit en kilometer till...

Fredag och medeldistans. Först Ruslan och sedan Gustav är bra med vid TV-kontrollerna. Ruslans medaljchans försvinner med en bom precis på slutet, men samtidigt har Gustav fått upp farten ordentligt och slåss nu om guldet med i första hand Olav Lundanes. Vid varvningen kilometern före mål är det ledning med några sekunder och det blir en gastkramande avslutning där Gustav får ge sig med elva sekunder. GPS:en avslöjar en liten, liten sväng på näst sista, men den är nog kanske inte mer än tio sekunder. Men trots allt medalj, fortsatt världcupledning och en skön känsla inför avslutande stafetten.

Alla som sprungit i ett stafettlag vet att det är speciellt. Det finns inget värre än att bomma bort sig eftersom man missar för hela laget. Å andra sidan finns det heller ingen skönare känsla än att komma i mål efter ett riktigt bra stafettlopp. När Emil Svensk har skickat ut Gustav på sistasträckan känner han förmodligen den där känslan av att ha sumpat lagets guldchans. En lite längre gaffel och en försmädlig minutbom gör att avståndet till Norge och Finland känns för stort, framförallt då Norges avslutare Magne Dählie deras Stina Nilsson med tre raka stafettguld i ryggsäcken... Vad ingen då vet är att tjugo minuter senare kommer det att utspelas ett helt osannolikt drama med en svensk och en norrman i huvudrollerna. Orientering är en så oerhört komplex elitidrott. Efter samma långa gaffel som Emil och en liten bom på inledningsrundan smyger sig stressen på norrmannen. Det är ett jagat byte som gång efter gång vänder på huvudet under långsträckan efter varvningen. Fokus är inte längre där det ska vara och när han når höjdpartiet innan kontrollen tappar han greppet och medan Gustav går klockrent drar norrmannen med sig den analkande finnen helt snett. På några minuter är det en total scenförändring med Sverige i en trygg ledning medan lagen bakom kan skymta den norsk-finska duon mellan träden. Gustav får helt ohotad springa i mål och möta upp lagkamraterna i fållan, ett underbart ögonblick såklart! Jag sitter där i TV-soffan påtagligt rörd och känner att spänningen, som bitvis varit sådan att jag velat lämna rummet,  gradvis släpper

I striden bakom blir det åter igen så tydligt hur viktigt det mentala spelet är. Dählie glider snett ut på en åskant där ingen annan varit under hela sändningen och tappar även Frankrike och Tjeckien framför sig. Ansiktsuttrycket säger allt, och det går inte annat än att känna med honom.

Några minuter senare för Ruslan in Ukraina på åttonde plats efter att ha plockat från fjortonde. Ruslan har under de två åren han varit permanent hos oss tagit klivet upp i den yppersta världseliten!

Ravinen hade ytterligare två deltagare med på VM. Signe Sirma sprang för Lettland och kämpade sig runt den tunga långdistansen. Sergui Fala sprang både medeldistans och stafett för sitt Moldavien. Bara att Moldavien har ett stafettlag på plats i VM är en prestation som nog skulle vara värt ett eget kapitel.