Fråga från en kollega vid fredagsfikat för ett tag sedan. -Vad ska du göra i helgen då? -Vi har ett orienteringsarrangemang som vi ska jobba med över helgen, så det är full rulle. -Å det är så kul med ideelt arbete, jag beundrar verkligen det. Är det både lördag och söndag? -Ja, heldag båda dagarna, uppstigning före fem, det blir till att vila ut på måndag då jag ska upp till jobbet igen. -Vilken grej, hur funkar det med arenor och sånt, det måste ju finnas infrastruktur, mål, duschar, servering, datornätverk, är ni i någon sporthall? -Nej, vi bygger allt själva, ute på några ängar mitt i naturen. -Men lägg av, är det ett stort arrangemang, typ flera hundra med? Nja, tiotusen....

Så gick snacket ungefär, och det skulle mycket väl ha kunnat fortsätta, även om jag nu ger mig ut på en fiktiv konversation när jag stöter ihop med kollegan två veckor senare.

-Helt otroligt med den där orienteringen ni fixade, vilket jättearrangemang, vilken stor idrott orientering verkar vara! Hur går det för Sverige internationellt? -Eeeh, jo, rätt bra tycker jag. Kollade i tidningarna på nätet där rapporter från Kina och världscupavslutningen just kom. Sverige har säkrat segern både på dam- och herrsidan! -Oj, grymt imponerande, typ som Johaug och Kläbo då, fast på lite lägre nivå såklart? -Njae, ungefär samma nivå, kanske lite fler länder med och konkurrerar i orientering, men inte lika medialt. -Det är ju helt otroligt, att det inte märks mer! Du känner väl inte någon av dessa megastjärnor? -Jodå, en är klubbkamrat till mig! -Skojar du! Vilken tur att ni kunde låta honom ladda upp för världscupavslutningen i fred medan ni andra gjorde det där jättearrangemanget! -Han var med, och sprang vid sidan av täten, på fem sträckor för att referera till speakern, vi behövde honom till det innan han skulle plocka in kontroller...-Oj, oj, det här är svårt att ta till sig. Tänk att ha en sådan superstjärna i klubben, hur mycket fick han betalt? -Inte ett öre!

Arbetskamraten går i väg och hämta lite kaffe, skakandes på huvudet, men kommer strax tillbaka igen.

-Du jag måste bara fråga, för att få ett grepp om dig och din klubb, visst finns det SM i orientering också, hur gick det för klubben där? -Jodå, absolut, det gick i september och det är jättemycket prestige. Vi tog totalt nio SM-medaljer varav fyra guld på två veckoslut, allt från en 16-årig tjej, via våra fantastiska juniorer till seniortruppen, ett helt sanslöst facit egentligen! -Nej, sluta, jag orkar inte! Du åkte väl dit och kollade, det måste ju vara suveränt kul att följa så många duktiga klubbkamrater!? -Visst, det skulle varit kul, men vi var ett gäng som stannade hemma och ordnade en cykeltävling istället. -Aaah, det är otroligt, hur fixar ni allt? Ni kan inte ha någon resurskrävande ungdomsverksamhet då väl? -Jo, jag är i och för sig inte insyltad i den, men det är ett hundratal ungdomar igång vid klubbstugan varje vecka. -Men hur löser ni det, dom måste ju vara på väldigt olika nivåer? -Jo det finns grupper för alla, med ledare speciellt dedikerade för varje enskild utbildningssteg. Dom är där varje träning, sätter ut kontroller, fixar ihop grupperna, går igenom, skickar ut, väntar på att alla ska komma i mål och plockar in allt igen.

Återigen går kollegan iväg, men vederbörande dyker upp i matsalen nån timme senare

-Du, jag har verkligen tänkt på det där du berättade om din klubb och orientering i allmänhet. Att det inte syns mer, inte är större intäkter. Finns det några proffs i orientering? -eeeh, proffs och proffs, men en handfull kan väl sägas ha orientering som huvudsysselsättning. -Har ni några då? Ja, förutum han världscupsegraren så har vi ordnat så att en kille från Ukraina har kunnat komma hit för att jobba med orienteringsrelaterade saker och få chansen att träna. -Å, det är så härligt med att man hjälper löpare från andra, mindre nationer. Hur går det för honom då, får han springa världscup och sånt? Eeeh, ja, han var femma på VM i år, tvåa ifjol.....

Visst är det en fantastisk klubb vi har! Man glömmer så lätt det när den ena prestationen efter den andra bara rullar förbi! Sträck på er och känn stolthet allihop, det gör jag varje gång jag fantiserar som ovan...