Hur är det att vara ledare på ett SM i Coronatid? Jo det kan jag berätta. Man kommer till hotellet, går på ett infomöte, sover, äter frukost, kör en bil till en parkering, väntar två timmar, kör tillbaka, har fritid ett par timmar, kör en bil till en parkering, väntar två timmar, kör tillbaka, äter middag, går på infomöte, sover, äter frukost, åker ut till en parkering, väntar två timmar och åker hem....

Ja, det där är ju skrivet med glimten i ögot förstås. Det händer ju ändå en massa. Man träffar folk, hänger över resultatappar, följer nervöst minsta uppdatering, SMSar andra ledare, träffar löparna efter loppet och hör hur det varit, sitter tillsammans och applåderar åt alla fina insatser, går ut och äter hela gänget. Men visst saknar man nerven, att verkligen vara med....

Hur gick det då. Jo det blev ett riktigt fint SM. Gustav tog sin tredje titel på lika många veckor och blev därmed historisk på herrsidan - ingen har tidgare vunnit alla individuella SM! Marginalen till tvåan Martin Regborn var hela en sekund! På fjärde plats, en lika liten sekund från bronset hittar vi helgens utropstecken Axel, som tagit ett raketkliv upp i toppen under sitt första seniorår! Utöver det Helena och Amanda jättefina sexor i D21 och D18! Samma fyra löpare sprang också i förstalaget på stafetten under söndagen och placerade sig som fina fyror. Här hade jag jättegärna haft en bild på stafettlaget, men jag fick ju inte se dom..... 

Mycket Ravinen i bild har jag förstått på er som följt TV-sändningarna hemifrån. Härligt, hoppas att det som förmedlades var positivt för en större allmänhet och, inte minst, äntligen något mera handfast att visa upp för presumtiva sponsorer!

Till slut - för att återknyta till inledningen - Så här måste det så klart vara i Coronatid. Vi får rätta oss efter de direktiv vi får och vara jätteglada över att det går att genomföra tävlingar överhuvudtaget. Ibland kan det upplevas fyrkantigt, men arrangörer, SOFT och SVT måste med en kort planeringshorisont sätta upp ett reglemente för hur allt ska fungera. Det viktigaste är sportsliga och rättvisa tävlingar vilket man absolut lyckades uppnå.

Det där med nerven vid målfållan får vänta till nästa år!