Det är nästan svårt att skriva om OK Ravinens SM-prestationer. Sett i ett större perspektiv så är det helt osannolika framgångar som skördas. Varje gång det är ett SM så läggs nya medaljer på hög. Gustav är ett unikum i svensk herrorientering, och det har vi vant oss vid. Att ta fyra raka guld på både medel och klassiskt i oika terrängtyper, i olika delar av landet framstår som helt exceptionellt och frågan är om det någonsin kommer att upprepas. Och den enda gången Gustav viker bort tio sekunder bakom ett hushörn i Norrtälje på knockoutsprinten, då dyker Axel upp och norpar guldet!

I de yngre klasserna har både Edvin och Hannes radat upp topplaceringar med en jämnhet som är ovanlig i de åldrana. Hannes silver på skogsdistansen hade också lite guldkant då han efter en inledande bom gick på som en slåttermaskin och mål saknas bara tjugo sekunder. Banan hade gärna fått vara en kilometer längre! Flera fina prestationer genom Wilma, 11a och 7a i D15 och de övriga herrseniorena där Ruslan precis tog sig in på tiobästalistan.

Avslutningsvis. Det är SM och det blir väldigt mycket fokus på topplaceringar. Det är ju både mest naturligt och lättast att skriva om det. Men jag tror jag talar för alla när jag säger att det är helheten som är viktigast. Att det är många med, att alla trivs, har roligt tillsammans och kommer med inställningen att göra sitt bästa utifrån sina egna förutsättningar. Det utspelas så mycket bakom de allra bästa som de flesta inte vet om.

Så därför - Jag gläds med Theo som kom tillbaka och gick till final på klassiska efter sin maximalt oturliga förkylning över Jukola-Stafett SM. Jag följer Vendela som var så nära att gå vidare till A-finalen på medel-SM (och har ett år kvar i D18). Jag gillar att Albin knyter näven och kämpar sig runt B-finalen på nästa bästa tid idag. Jag njuter av att se Julias drivkraft och härliga stafettmentalitet och tänker att hon blir en perfekt fadder för de unga tjejerna som är på väg uppåt. Jag hoppas att Elin, Emilia och Moa får ordning på skador och annat strul så de får möjlighet av vara med och uppleva stämningen och jag undrar vad Emil skulle presterat om inte hans sommar varit fylld av struliga sjukdomsdagar.

Nu packar vi ihop för den här gången men detta märkliga år återstår det både sprint- och natt-SM samt även ultralång för våra juniorer. Vi får hoppas att kung bore väntar med sin entré tills vi är färdiga!