Redan vid startpunkten hade fältet dragits ut till ett enda långt led, som någon minut senare skulle delas upp i två grupper. Loppet startade i hög fart och jag valde att hänga på den andra klungan, som höll ett tempo jag bedömde vara hållbart. Min taktik var att hänga initialt för att kunna gå om senare i loppet om chansen gavs. Speciellt eftersom jag nog är relativt bättre fysiskt än tekniskt. 

Sedan väntade monstersträckan!

De första 3 kilometerna bestod av normallånga sträckor, men sedan väntade banans långsträcka, en 4,4 kilometer lång monstersträcka! Det blev mycket stig- och väglöpning, men allt inleddes med att vi korsade ett vattendrag som man i princip var tvungen att simma över. Närmare kontrollen, efter ungefär 20 minuters löpning, delades gruppen i två, där ett gäng gjorde ett vägval med mer skogslöpning och det andra fortsatte på vägen.

 

Jag och två andra tjejer valde det senare, vilket visade sig vara det rätta då vi var först till kontrollen efter den ledande gruppen, som hade tagit en stor ledning.

"Hade blivit riktigt trött..."

Sedan väntade några korta sträckor och en lite längre innan det var dags för målgång. På den längre sträckan hade jag blivit riktigt trött och en av de andra tjejerna hade ryckt ifrån. Nu hade jag inte längre så bra koll på kartan, så jag lät den andra tjejen styra sträckan och när vi kom till sista kontrollen, drog hon på en långspurt och jag fick se mig besegrad.

Väl i mål blev jag ändå förvånad att jag hade sprungit in på en 14:e plats, vilket var betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig.

 

"En häftig känsla!"

Nu i efterhand är jag väldigt nöjd med min insats. Jag gjorde mitt bästa och hade samtidigt kul. Jag är mest nöjd med att resultatet visar, att om jag gör mitt bästa, så kan jag ta mig längre än vad jag tror. Att överraska sig själv, det är en häftig känsla!

Skrivet av: Vendela Rundström