Det blev ett fantastikt 10-mila för oss som var vakna under herrstafetten. Att få uppleva ständig tätkänning under tio timmar är något som är få förunnat. Vilken oerhörd dramatik vi bjöds på, vi som satt vid datorn eller TVn. För att inte tala om de som var kvar på TC förstås! Nedan följer en liten resume sträcka för sträcka från mina minnesbilder.

Quentin är först i spåret

Quentin eller Kenta/Tintin kom till klubben i år. Fransman som pratar skandinaviska utan problem. Lätt att lära känna och alltid nära till ett leende. Han ser lugnt och trygg ut när startkameran filmar tätlagen innan start. Är med i draget direkt och efter drygt halva banan stämplar han först vid TV-kontrollen under stort jubel från Ravinenklacken. På gafflingarna mot slutet av banan tappar han lite men är ändå med i klungan dryga minuten från täten. En perfekt start.

Hannes samlar ihop sig

Hannes som får några månader sedan bytte de trygga ungdomsåren mot juniortiden får en jobbig start. Det blir en sväng på gafflingarna vid tredje kontrollen och nu känns det stressigt. Fyra minuter upp till täten och draget av de andra tätlagen är delvis förlorat. Men nu händer något som visar på en oerhörd styrka hos den nyblivne sjuttonåringen. Han samlar ihop sig, genomför resten av banan perfekt, tar in på täten och plockar en mängd placeringar. Just förmågan att samla ihop sig efter en bom är ju så central i denna idrott, oavsett ålder eller nivå.

Ruslan, lika pålitlig som ett Schweiziskt ur.

Det finns ingen sträcka som är får lång eller kort, för svår eller lätt, för mörk eller ljus för Ruslan. Var man än placerar honom levererar han med en enorm rutin och pondus. Efter de inledande kontrollerna har han plockat in alla lag utom två, Nydalen och Sävedalen som håller under med ett par minuter. Resterande vagnar samlar ihop sig bakom Ruslan som har tagit taktpinnen. Alla vet att Ruslan alltid levererer när det gäller.

Edvin visar inga nerver

18 år och ut med direkt tätkänning på en svår gafflad nattsträcka med nyckeln till positionering inför långa natten. Nervöst, nej då. Edvin går in i sin orienteringsbubbla och plockar kontrollerna en efter en. I oregelbundet sällskap med ett par andra juniorkillar orienterar han igenom sina gafflingar perfekt och skickar ut Emil bara sekunder från ledningen. Hans agerande känns ungefär som det man förväntar sig av någon som sprungit femton 10-mila på högsta nivå.

Emil väntar in klungan.

Första TV-kontrollen på långa natten, klungans lampor syns uppe på höjden, en kommer ned till kontrollen först, säger hej och väntar in de övriga som strax kommer efter. Det är Emil som bjuder på en 10-milaklassiker. Till nästa kontroll är det tre km med flera markanta rundvägval. Det är en klar risk att gå iväg själv om klungan väljer annan väg. Taktiken är glasklar - jag ska inte ut på soloäventyr och glänsa, jag ska se till att vi är med i draget till nästa sträcka. Klungan håller sedan ihop och skapar lucka till bakomvarande lag.

Eriks "små" lampproblem

Hjärtat åker upp i samtliga familjens halsgropar när Erik passerar första TV-kontrollen med lampan i handen! Nu är det kris på riktigt, det är fortfarande kolmörkt och 4 km riktigt svår medeldistansorientering återstår. Men vid nästa kontroll är Erik först och fortsätter så in till växeln! Från intervjun efteråt - Hade du problem med lampan? -Ja, lite småproblem, jag ramlade, den slocknade kom igång igen, men strulade, jag fixade säkringen på huvudet, sen slocknade den igen, men sen var det lugnt. Hur ser då ett stort lampproblem ut!?

Niklas åter i täten

Niklas kom från Sundbyberg ifjol och har sprungit två stora stafetter för Ravinen, Jukola i fjol och 10-mila i år. Han vet fortfarande inte hur det är att gå ut efter täten. Snacka om att slängas in i hetluften! Vi första TV-kontrollen är han fortfarande i ledningen, strax före gamle världsmästaren Jonas Leandersson i SNO. Sedan blir han passerad och lagen bakom jagar ikapp. Niklas sliter sig dock in på fjärde plats och är oerhört trött då han jagar in de sistsa metrarna mot växeln.

Love är så trött så det känns genom TV:n

På sträcka åtta är det häng, Love öppnar i en rasande fart och får kontakt med Linné och TP som gått ut halvminuten före. Efter ett tag käkar klungan in ledande SNO och är nu först i spåret. Det ser stabilt ut, men bakom kommer en jagande Kasper Fosser i IFK Göteborg i rasande fart. Med ett par kilometer kvar är han ikapp och man ser direkt att klungan dras ut till ett radband. Genom mossen till sista orienteringskontrollen går repet för Love och det riktigt känns på GPS-bilden hur mjölksyran sprutar mellan tuvorna. Det blir en dryg minut till växeln men det är absolut ingen fara då det nu blir gafflade sträckor igen.

Axel växlar upp

Sträcka nio är alltid en nyckelsträcka. De bästa lagen har landslagsfolk och sträckan har många gånger avgjort 10-mila. Axel gör en inledande liten krok men springer sedan rasande fort och bra. Världsstjärnan Lucas Basset i Linné borrar i täten och får en ytterligare dryg minut, men Axel plockar in övriga lag och kommer in som tvåa, först i en tremannaklunga, medan flera av de andra lagen tappar den absoluta tätkänningen på denna sträcka. Taktiken var att ge Gustav ett bra utgångläge, men att han skulle gå ut som tvåa var det nog ingen som hade vågat drömnma om.

Jakten på Linné

Gustav ger sig ut knappa tre minuter efter Linné med IFK Göteborg och SNO i släptåg. Redan efter ett par kilometer är det dock tydligt att det här är en tvekamp mellan Linné och Ravinen, de övriga lagen hakas av direkt. Gustav tar in i början och rusar mot bästa sträcktid, men Albin Ridefelt gör en tekniskt lysande sträcka och håller undan till en välförtjänt seger inför vilt jublande lagkamrater. Gustav dyker upp 40 sekunder senare och tar emot hela vårt lag. Kampen är över. Vilken natt, vilket äventyr! En andraplats i 10-mila är det bästa resultatet i någon av de stora stafetterna sedan 1985, då var ingen av dagens löpare född!

Sen är det viktigt att lyfta mer från detta 10-mila. Vi hade åtta lag, två i ungdomsstafetten (finns att läsa om i en separat artikel) och tre i vardera dam- och herrstafetten. Alla fullföljde med den äran och bara det är värt en stor applåd. Damernas förstalag kom på 34:e plats, en placering som var runt förväntingarna där alla gjorde stabila lopp. De som sprang var Julia, Josefine, Amanda, Smilla och Helena. Damernas andralag kom 98:a med lag där maxåldern var 21 och i damernas tredjelag hoppade Ammanda Karlson in som stor hjälte med ett dygns varsel för att ta den längsta sträckan. I herrarnas övriga lag kämpade också en mängd juniorer och andra med den äran.

I övrigt också ett stort tack till Jenny B som gjorde rese- och logiplaneringen samt till alla lagledare, till Perx2 och Anders som fixade med tälten, Bjönn och Jenny S som servade med mat och all övrig tross. Ingen mera nämnd och ingen glömd. Ni är alla viktiga för helheten och är alla en liten del av pusslet som gjorde att vi fick en sådan magisk natt.

PS Tack också till Lars Rönnols, @lasseronnols, för den underbara lagbilden