I år var det Uppsala som var centralort och orienteringsupplevelsen gjorde oss inte besvikna. Platt, platt och ett myller av små höjder till synes slumpmässigt utspridda mellan mängder av sankmarker. Inga hyggen, inget sly och väldigt få ledstänger för de längre banorna. Svårt, svårt - närmast hopplöst om man tappade greppet men fantastiskt roligt när man fick allt att stämma.

Det fanns såklart ett antal som behärskade detta till fullo och glädjande nog var flera Ravinare. I Elitklasserna blev det två segrar, en tredje och en femteplats (som vanligt ett helt fantastiskt facit!). Mest väntat men inte deso mindre imponerande var att Gustav vann H21-klassen. Karln hade tom råd att "checka ut" sista halvan, sista dagen då hans unikt höga lägstanivå gett honom ett utgångsläge med nästan åtta minuters ledning. Nu bär det av till Estland för EM nästa vecka och vi andra följer såklart med framför TV:n

I H18-klassen gjorde Hannes en otroligt stark prestation genom att plocka hem totalsegern utan någon etappseger. Även här var det jämnheten och förmågan att undvika de stora misstagen som fällde avgörandet. Uttrycket på upploppet speglade mest lättnad kändes det som - det är en extra mental påfrestning att gå ut först i jaktstarten. Några minuter senare kom en besviken Edwin in på femte plats med andraplatsen inom synhåll, men det var faktiskt inte långt ifrån att det blev en dubblelseger!

En som däremot strålade av glädje efteråt var Amanda som tog hem en fantastiskt fin tredjeplats (bästa svenska) i D20-klassen. Efter en rörig sommar med blixtinkallelse som reserv till ett Junior-VM som några timmar senare till stor del ställdes in pga skogsbrandsfaran i Portugal var det nog riktigt skönt att sätta alla sina svenska landslagskollegor på plats.

I övrigt går det inte att komma ifrån Claras seger i D10. Denna otroligt tighta klass där en etappseger lätt kan bytas mot en femtiondeplats dagen därå. Men Clara stod pall och såg så där lyckligt förvånat glad ut på prisutdelningen som man bara kan göra om man är i den åldern!

Men O-ringen är så mycket mer. Så många som kämpar sig runt, från oss som hållit på i fyrtio år till de som tar sina första steg på en orienteringsbana. Tillsammans med alla arrangörer, kringaktivivteter och sommarvädret bildar vi helheten som gör att man vill komma tillbaka igen och igen. VM, SM, 10-mila och Jukola är viktigare tävlingar, men inget arrangemang är så viktigt för den sociala utvecklingen av orinteringsrörelsen som O-ringens femdagars. Nästa gång ses vi i Åre och min känsla av är att vi blir ännu flera då!