En start i en orienteringsstafett är i normala fall ganska ointressant, men mängden löpare, den minutiösa organisationen, nedräkningen, domedagsmusiken, hjärtljuden och crescendot med startsignalen som skjuts med någon militär dundermaskin av stramt uppklädd personal, skapar en underbar stämning  som bara ska upplevas på plats .

Sedan den enorma floden av löpare som aldrig tar slut, från fokuserat satsande elitlag till motionärerna som saknar det mesta av utrustning som förknippas med orientering. Liknelsen med Vasaloppet är slående, med den stora skillnaden att ingen vet vad som väntar. I den sekund som kartan vecklas upp startar den verkliga utmaningen, det okända, det som nu ska genomföras.

Drönarbilderna fångar den ändlösa ormen som väller ut från arenan in i skogen. Den delar sig i rännilar som rinner över ängar, hyggen och vägar. När de sista lunkande motionärerna försvinner ur sikte är tätlagen redan långt ute i skogen där kampen om placeringarna är i full gång.

Ravinen hade två damlag och fyra herrlag på plats.  Damernas lag slutade 64 och 260. Herrlagen 10, 81, 211 och 234. Ca 1500 lag var med i respektive tävling,